Dickens gör tydliga miljöbeskrivningar i boken vilket gör att det är inte så svårt att föreställa sig hur London ocg landsbyggden så ut på den tiden.

''Han tittade åt höger och åt vänster. Åt vilket håll skulle han fly? Men så kom han ihåg att han hade sett hästfordon lämna staden och stäva uppför en backe. Han tog samma väg och kom fram till en gångstig som gick tvärs över fälten. Eftersom han vissta att stigen ledde fram till landsvägen, vek han in på den och fortsatte med raska steg''

Lägg märke till miljöbeskrivingen här. Dickens beskriver Flyktvägen i misnsta detalj vilket gör det enkelt att leva sig in i berättelsen men jag tycker personligen att det blev lite tråkigt i längden. beskrivningarna blev liksom för tydliga och man tappade fokus på själva berättelsen

'' Hopen fick endast nöjet att Oliver sällskap genom ett par gator och uppför en backe, varefter han fördes genom ett lågt portvalv bakvägen in på en polisstation. När de hade kommit in på en liten stenlagd gård mötte de en fetlagd karl med polisonger och med en nyckelknippa i handen.''

Här är ett annat exempel på en tydlig miljöbeskrivning och en ganska tydlig personbeskrivning. Det är sådana tydliga beskrivningar som gör att man tappar fokus på själva berättelsen vilket är lite störande.

Charles John Huffam Dickens föddes den 7e frbruari 1812 i portsmouth (hamnstad på Englands sydkust). Han var en brittisk författare som kom att bli världskänd för sina romaner, bland annat ''Oliver Twist''

När Dickens var 9 år gammal flyttade han med familjen till london och på grund av ekonomiska problem blev familjen utfattig vilket ledde till att Dickens vid 12 års ålder fick hjälpa till att tjäna pengar. Han började arbeta i en skokrämsfabrik där han jobbade 12 timmar om dagen med en lön som knappt räckte till mat. Det blev inte mycket av skolgången men Dickens jobbade som journalist mellan 1834 och 1839 och gifte sig med Catherine Hogarth och de fick 8 barn varav 1 dog i tidig ålder.  Dickens blev sjuk under en turné i Englang 1869 och dog i sitt hem den 9e juni 1870 efter ett slaganfatt. Han blev 58 år gammal.

Skrivna verk:

• American Notes
• Barnaby Rudge
• The Battle of Life
• A Child's History of England
• Klockorna (The Chimes) (även Klockringningen , Nyårsaftonen )
• En julsaga (även En julberättelse , Julaftonen , En julhistoria , En spökhistoria vid jul )
• Syrsan vid spiseln )
• David Copperfield
• Dombey och son (Dombey and Son)
• Lysande utsikter (Great Expectation)
• Hårda tider (Hard Times)
• Den besatte och spökhandeln (The Haunted Man and the Ghost's Bargain)
• Hunted Down
• The Lamplighter
• The Lazy Tour of Two Idle Apprentices
• Martin Chuzzlewit, hans liv och äventyr (The Life and Adventures of Martin Chuzzlewit)
• The Life and Adventures of Nicholas Nickleby
• Lilla Dorrit (Little Dorrit)
• Mäster Humphreys klocka (Master Humphrey's Clock)
• Mudfog and Other Sketches
• Mysteriet Edwin Drood (The Mystery of Edwin Drood)
• No Throughfare
• Den gamla antikvitetshandeln (The Old Curiosity Shop)
• Oliver Twist
• Vår gemensamme vän (Our Mutual Friend)
• Pickwickklubben (The Pickwick Papers)
• Pictures from Italy
• Reprinted Pieces
• Sketches by Boz
• Sketches of Young Couples
• Sketches of Young Gentlemen
• Speeches, Literary and Social
• Sunday Under Three Heads
• En berättelse om två städer (A Tale of Two Cities)
• To Be Read at Dusk
• The Uncommercial Traveller

Större noveller

• (Pickwickklubben (The Pickwick Papers) (1836)
• Oliver Twist (1837-1839)
• Nicholas Nickleby (1838-1839)
• Den gamla antikvitetshandeln (The Old Curiosity Shop) (1840-1841)
• Barnaby Rudge (1841)
• The Christmas books:
  • A Christmas Carol (1843)
  • The Chimes (1844)
  • The Cricket on the Hearth (1845)
  • The Battle of Life (1846)
• Martin Chuzzlewit (1843-1844)
• Dombey and Son (1846-1848)
• David Copperfield (1849-1850)
• Bleak House (1852-1853)
• Hårda Tider (Hard Times) (1854)
• Lilla Dorrit (Little Dorrit) (1855-1857)
• En berättelse om två städer (A Tale of Two Cities) (1859)
• Great Expectations (1860-1861)
• Vår gemensamme vän (Our Mutual Friend) (1864-1865)
• Mysteriet Edwin Drood (The Mystery of Edwin Drood) (Ofärdigställd) (1870)

Noveller

• "Captain Murderer"
• "The Child's Story"
• The Christmas stories:
  • "The Haunted Man and the Ghost's Bargain" (1848)
  • "A Christmas Tree"
  • "The Poor Relation's Story"
  • "The Child's Story"
  • "The Schoolboy's Story"
  • "Nobody's Story"
  • "The Seven Poor Travellers"
  • "What Christmas Is As We Grow Older"
• "Doctor Marigold"
• "George Silverman's Explanation"
• "Going into Society"
• "The Haunted House"
• "Holiday Romance"
• "The Holly-Tree"
• "Hunted Down"
• "The Lamplighter"
• "A Message from the Sea"
• "Mrs Lirriper's Legacy"
• "Mrs Lirriper's Lodgings"
• "Mugby Junction"
• "Perils of Certain English Prisoners"
• "The Signal-Man"
• "Somebody's Luggage"
• "Sunday Under Three Heads"
• "Tom Tiddler's Ground"
• "The Trial for Murder"
• "Wreck of the Golden Mary"

''Pälsen'' är en novell av Hjalmar Söderberg. Den handlar om doktor Henck, en läkare som verkar ha otur i allt han gör. Han är en god vän till häradshövdingen Richardt som till skillad från Henck, är framgångsrik. Doktor Henck är gift och har barn men det verkar som om hans gode vän Richardt har ett nära förhållande med hustrun.

Richardt är en framgångsrik ungkarl som precis har blivit verkställande direktör i ett nytt bolag och han äger en stor och fin päls (som tydligen var ''top notch'' på den tiden) 

Henck är en läkare som till skillnad från Richardt inte är så framgångsrik. Han har haft ett dåligt år och känner på sig att döden snart knackar på hans dörr. Dock har han en vacker fru och tre barn men som tidigare skrivet verkar hans gode vän Richardt ha en relation med hustrun som verkar vara mer än vänskaplig...

När Henck var på väg till sin vän Richardt blev han påkörd av en drosksläde. Han klarade dig utan större skador men hans rock fick ett hål. Detta gjortde att Richardt lånade ut sin fina rock till honom. 

Under tiden som doktor Henck bar rocken kände han sig lycklig och alla bekymmer verkade försvinna och han ångrade att han inte hade köpt en rock tidigare (på kredit förstås då han inte var lika välbärgad som Richardt).

Några tidstypiska drag i novellen... Naturalismen kanske? jag vet faktiskt inte men med tanke på att författaren beskriver allt och alla tydligt så skulle jag nog tro att novellen är naturalistisk.

Varför Novellen heter pälsen är väl ganska självklart. för att större delen av novellen beskriver en päls och dess inverkan på en människa. 

Jag tycker inget speciellt om denna novell. Dock tycker jag synd om doktorn. 

''Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr'n jag tändes som en mila innantill!
En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna.
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod och gull —
till det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som mig följde för min heta ungdoms skull.''

''Dina ögon äro eldar'' är en dikt skriven av Erik Axel Karlfeldt och det verkar som att han har lite svårt att bestämma sig när det gäller kärleken.  Han verkar ha hittat den rätta men har blandade känslor. Ibland är han säker och Ibland är han osäker. Han kanske inte tror att det kommer fungera. Varför han är osäker vet jag inte, han kanske hade en relation med någon annan tidigare som slutade i en katastrof och som sårade honom djupt.

''En fiol jag är med världens alla visor i sin låda/ du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill'' 

denna liknelse tolkar jag som om han kommer att göra vad som helst, oavsett konsekvenserna, bara för att få vara med sin älskade, oavsett om hon älskar honom eller ej vilket betyder att han vet att han kan bli sårad igen.

Jag tycker att dikten är skriven på ett vackert sätt. Den var dock svår att förstå eftersom man kunde tolka dess liknelser på många olika sätt.

''Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
    att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
    blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar - på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng - med nejlikor våren
    skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
    förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
    i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! - i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
    därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
    oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
    och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
    i gyllene ro.'' 

Ok!. Detta är då Erik Johan Stagnelius ''Till föruttnelsen'' och man märker snabbt att författaren inte bara ser döden som en befrielse. Han verkar ha haft ett jobbigt liv och därmed längtat efter att dö. Som jag tidigare skrev beskriver författaren döden som en befrielse och som en evig vila utan någon som helst smärta. Personligen ser jag inte på döden som en befrielse, då det enligt mig betyder att man längtar till det men jag förstår att vissa männsikor kan känna så, tex svårt sjuka som ständigt har ont,så det är absolut inget fel med att se döden som en befrielse. Synen på livet i texten är mörk vilket är anledningen till att författaren längtar efter att somna in. ''När stormarna ute på världshavet råda, när fasor den blodade jorden bebo', när fejderna rasa, vi slumra dock båda i gyllene ro''  här visar författaren (enligt min personliga åsikt) hur han känner om livet respektive döden, och än en gång ser man här att han ser döden som en befrielse och som en evig vila. Utan smärta, utan bekymmer

''Jag köpte min kärlek för pengar,

för mig var ej annan att få,

sjung vackert, I skorrande strängar,

sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,

som dröm var den vacker att få,

för den, som ur Eden förbannats,

är Eden ett Eden ändå.''

Detta är Gustav Frödings dikt '' En kärleksvisa''.  

Man ser tydligt att han drömde om äkta kärlek men att den drömmen aldrig gick i uppfyllelse.  Det står att han istället fick köpa kärleken vilket jag tolkar som att han köpte sex. nu menar jag inte att sex är lika med kärlek men jag kan inte se att han menar något annat. Vardör han aldrig kunde hitta kärleken han sökte vet jag inte. Han kanske aldrig hittade en kvinna som han kunde leva tillsammans med vilket ledde till att han ofta var på bordeller för att ''köpa kärleken''.  ''Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få''. Drömmen som aldrig besannats är kärleken och att den som dröm var vacker att få uppfattar jag som att Fröding, trots att han inte fick uppleva den riktiga kärleken, tyckte att sex var något vackert. ''för den, som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå.  Här tror jag han menar att han, som inte hade upplevt kärleken, och aldrig skulle få uppleva den,( Eden/paradiset) ändå visste att kärleken alltid förblir något vackert, oavsett om man upplever den eller inte

Författaren bygger snabbt upp stämningen i boken. Redan efter de två första sidorna i boken får man en bra bild av miljön och av huvudkaraktären, Oliver.

Stämningen är mestadels dålig/mörk vilket gör att man lättare sätter sig in berättelsen och t.o.m känner lite medlidande för Oliver. Under sitt första levnadsår blir han offer för en behandlig av svek och bedrägeri, och det fanns ingen som tog direkt hand om honom. Han uppfostrades på fri hand så att säga. En tid efter att han föddes fördes han ut ur fattihuset och fick istället bo hos en gammal dam ute på landet. Damen tog hand om Oliver de kommande nio åren och trots att hon var hård blev hon som en mor för honom. När oliver fyllde nio år, flyttades han tillbaka till fattighuset och detta var jobbigt för honom, eftersom han hade bott hos sin ''mamma'' under alla dessa år för att sedan föras bort.  Trots att Oliver inte var den mest lyckligt lottade tror jag ändå att han kände en inre vilja att fortsätta leva. Det står i boken att ''Tack vare anstaltens knappa kost fanns det i hans bröst gott utrymme för själens tillväxt.'' vilket jag tolkar som att Oliver, trots situationen, var villig att fortsätta kämpa.